För sex månader sen gick jag runt och var lite nervös över vad som skulle hända denna dag. Det var en härlig pirr känsla. Men inte hade jag en aning om att det skulle sluta som det gjorde, en börja? Hur man nu ska se det.. Sprang runt här hemma i mjukiskläder & det feta håret i en stor knut mitt på huvudet. Klockan var runt två och det ringde på dörren, vi hade bestämt att han skulle komma förbi och säga hej. Kollade lägenheten sen tog vi plats i soffan och pratade, å uj vad vi pratade. Det är så lätt att prata med han, det kändes så naturligt bra. En riktigt härlig känsla. Jag blev glad inombords. Han var tvungen att åka och jag tog mod till mig och snodde en kram. Blev alldeles varm inombords, detta hade jag velat gjort länge. Känna han. Har alltid blivit glad i hans sällskap & känt att den där killen skulle jag vilja krama! Och nu fick jag det. Jag var glad & såg fram emot kvällen som skulle komma.

 

När han åkte började mina förberedelser inför kvällen. Det var kvällen då jag skulle gå på teater. Han hade lovat mig att jag skulle få skratta & det behövde jag. Och så som jag skrattade, det var så kul & jag var så glad. Efter föreställningen så väntade jag på att han skulle byta om så skulle vi bege oss till ett trevligt uteställe & ta ett glas. När han kommer där ner för trappan så blir jag så varm, han är ju riktigt snygg. Väl på det trevliga utestället så tar vi in ett varsitt glas. Hans kompis kommer och stämningen är på topp. Det rullar in mer vänner och vi beger oss tillsammans med dom till ett annat uteställe. Natten kommer & tröttheten lik så. Vi beslutar oss för att gå hem till han.

 

Så nu sex månader senare sitter jag här kärare än jag någonsin varit. Jag är så lycklig, så glad att jag fått möjligheten att träffa denna underbara kille. Min kille, min blivande sambo! Jag älskar dig Magnus Lind!

 

Så i sex månader har vi varit oskiljaktiga från första dagen vi träffades. 17 november 2012.

 

Magnus hjärta Ida sjunde december tvåtusen tolv <3  kärleken till dig är obeskrivlig

Ibland kommer man in perioder i livet där man mest går runt & tänker.. Jag är inne i en sån period nu, när jag är för mig själv kan jag sitta och bara tänka i flera timmar utan att egentligen veta vad jag tänker på. Livet & verkligheten har kommit ifatt. Saknade av det man en gång hade har gjort sig påmind nu när sommar är på väg. Grillkvällar med nära vänner <3 Men vi har gått vidare i våra liv och jag ångrar absolut inget utav det. Jag är så oerhört lycklig & kär i min älskade. Men man får sakna något som var ens liv i många år, man får sakna gemenskapen. Ibland önskar man bara att man fick uppleva grillkvällarna i mjukiskläder när vi sen tillsammans däckar i soffan framför en bra film ännu en gång. Inga skandalar bara vänner, skratt, god mat & kärlek..

 

Kärlek vid första ögonkastet. Alltså inte kärlek till en kille, kärlek till en vän. När man känner såhär "det här är min bästa vän, jag vet att jag kan lita till 100 % på denna person från första början" Så kändes det. Det var en helt fantastisk tid. Hördes varje dag, hade ett avstånd på 5 minuter. Kunde träffas och knäppa på en bra serie och egentligen inte säga något, somna sött i varsin ända av soffan. Kunde ta långa promenader och bara prata om allt mellan himmel och jord. Å vi kunde prata om allt. Vi tänkte likadant, vi drömde om samma saker. Vi planerad en framtid. Men allt blir inte som man vill.. Det är inte samma sak längre. Det försvann när vi försvann. Men jag saknar det så det gör ont i mitt hjärta. För mig är du min bästa vän. Du är den som jag berättar allt för fortfarande även om vi inte hörs & syns lika ofta. För jag vet att jag ändå kan lita på dig till 100%.. Det är svårt att prata om det, det är svårt att skriva om det. Det är sådär så man egentligen vill skrika för att få ut alla känslor. När jag tänker på det kan jag känna tårarna börja rinna ner för min kind. Det känns som det är slut. Varför denna känsla? Varför? Vad händer? Jag vill ha dig som min granne. Jag vill att du alltid ska finnas nära mig. Vill finnas nära dig när du behöver. Vill ha dig nära mig när jag behöver.

Det gör så ont i mig att se allt kul ni har nu för tiden. Ibland tänker jag tanken, ska jag bryta allt för att glömma? Men hur ska jag kunna göra något sånt? Jag måste se glädjen, jag måste visa för dig att du är min bästa vän. Min dröm är att du ska vara gudmor till mina barn, va brudtärna på mitt bröllop. Jag vill ha dig i mitt liv för hela min framtid. Du är & förblir min bästa vän. Kommer alltid hålla dig kär & du har en speciell plats i mitt hjärta.

Jag älskar dig.  

 

 

Det är inte meningen att uppdatera varje dag. Uppdatering kommer när jag behöver skriva av mig eller känner att jag har något att berätta.

 

Alla vet väl att livet inte alltid är en dans på rosor.. (Säger man så? Dans på rosor? Konstigt det lät..) Jag tog tag i mitt "hat" som jag kände. Men det tog lång tid innan jag kunde ta tag i det. När jag väl gjort det kändes det så himla skönt. Men det hann inte gå lång tid innan det kom tillbaka, som en jävla käftsmäll, ett knivhugg i bröstet. Jag hade ingen aning om hur jag skulle hantera detta och jag kände att jag måste ta tag i det på engång. Här visste jag ju att jag egentligen inte att något att oroa mig för, men hjärnan spelar en alltid ett spratt.. Självklart var det inget att oroa sig för nu heller.. Luddigt va? Men jag är "hatfri" och lyckligare är någonsin!

Fem månader har gått sen jag och Magnus "träffades" första gången (utanför jobbet..) Å känslorna blir bara starkare och starkare! Det är egentligen helt sjuk hur mycket man kan tycka om någon. Men vi båda är väldigt säkra på vad vi vill! Därför har vi bestämt oss för att flytta ihop :) Finns ingen gladare än mig just nu, om 3 månader så bor vi under samma tak. Har samma utgångspunkt varje dag och slipper bo i en väska! KÄNSLAN! <3 Längtar som en tok! Inreda å välja tapeter!

 

KÄRLEK TILL MANNEN I MITT LIV! <3

Tiden bara rusar fram.. Det har gått två veckor sen jag pajade knät. Har varit inne och kollat upp det igen och läkarna TROR det är menisken eller korsbandet som är trasigt.. Eftersom jag är lite utav en trasig person som haft det mesta av alla skador så känns det mer som en meniskskada. Å det är skönt, för det är lätt fixat. Men jag börjar också känna en liten oro eftersom det "viker" sig ibland.. Och det är inte okej, för då är risken att det kanske är korsbandet iaf.. Ne, ska sluta spekulera och hoppas att MR  som jag väntar på säger att det inte är något.. Men denna svullnad får gärna gå ner. Ska iaf jobba imorn för första gången på två veckor. Hur ska det gå? Jag som får så jäkla ont om jag står och går för mycket? Men kan inte ligga hemma och tycka synd om mig själv för att jag är så jäkla klantig..

 

Veckan som har gått har Magnus och jag haft semester, hur skönt som helst. Känns som vi fart å flängt mest hela tiden. Men det är väl det man ska göra. Har varit en helt underbar vecka i alla fall. Men nu laddar vi för verkligheten och vardagen igen. Skönt att komma in i rätt matrutiner igen, för fy sjutton vad jag ätit denna vecka. Behöver inte äta på ett år nu!

 

Det finns en sak som jag vill just nu och det är att hitta en lägenhet tillsammans så vår framtid kan börja! :) Fort fram? Vi brukar prata om det, men när du har träffat personen som har allt du någonsin drömt om så finns det ingen tvekan. Funkar det inte så funkar det inte.. Han är min bästa vän, min pojkvän, mitt allt! Mannen i mitt liv <3

Allt känns just nu så jäkla bra. Om man bortser från denna jävla mensvärk som gör att jag skulle kunna dö!!

Som jag har nämnt i ett tidigare inlägg så såg jag en ny sida hos mig själv när jag träffade Magnus. En sida som jag verkligen inte var stolt över. Den kallas svartsjuka. Det måste vara den värsta sjukdomen för ingen mår bra av att känna den. Jag började "hata" (jag vet att hata är ett väldigt starkt ord, men det var vad jag kände) en person som jag aldrig träffat, som jag aldrig sagt ett ord till, en person som jag bara hört folk prata om. Jag klarade inte utav att varken se eller höra namnet. När jag såg ett sms, en facebook uppdatering så kokade jag. Jag ville bara att denna människa skulle raders från våra liv. Det låter tufft, men det var precis så som jag kände. Men jag har nu insett att denna person inte är något hot. För jag vet att personen jag lever med skulle aldrig göra något för att såra mig & jag skulle aldrig göra något för att såra han. Det är ju mannen i mitt liv!

 

Jag levde ju tillsammans med Anton i åtta år och vi skildes som vänner. Vi pratar & det händer att jag nämner han också här hemma. Det är ju min vän. Så varför skulle han inte kunna prata med/om sin vän utan att jag bli arg? Jag känner inte denna svartsjuka längre & det är jag glad för. Jag skulle bra gärna vilja träffa denna person och skaffa mig en egen uppfattning. För vad  så vitt jag vet kommer vi leva rätt så nära varandra.. 

 

 

 

 

 

 

Nu är det inte många timmar kvar tills mitt hjärta kommer hem och vi kan fira in semester. För vet ni vad? Vi är nu ledig i tio hela dagar, ska bli så grymt skönt! Även om jag legat på sofflocket i 5 dagar så har det inte varit semester.. För hur kul är det att ligga hemma själv i sin ensamhet? Har ju inte varit världens duktigaste på att ligga ner heller... Å det får man sota för. Men ikväll firar vi in med tacomys, dooddis & gladiatorerna! Perfekt fredag :)

 

Imorgon ska vi fira Magnus brors barn som fyllt år sen styr vi röda faran mot Motala där det väntas födelsedagsfest för Juha. Kommer blir grymt kul & tror att det finns en stor risk att det kommer bli för mycket alkohol.. Haha... Men ska bli grymt skönt att kliva ur one piecen. Även om jag inte kommer kunna hoppa runt och studsa så blir det nog great!

 

dags att laga lite käk så vi håller humöret & magen glada :)

Varför är jag så dum för? Varför kan  jag inte bara ligga stilla och vila för? Nej, för jag heter Ida Maria Johansson och är världens rastlösaste människa! Även om jag har suttit ner och bakat bullar idag så har man ju ändå vart uppe och stått och gått lite. Men det där lite är för mycket, mitt knä bara värker å värker. Svullnaden trycker på och idag känns det värre än vad det gjorde igår.. När ska jag lära mig för mitt eget bästa att det faktiskt är okej att ligga ner i soffan en hel dag utan att röra en fena? För om jag gör det kanske jag kan komma igång och styrketräna snart i alla fall.

 

Så ikväll & imorgon ska jag inte göra något förutom att ligga och kolla Gossip Girl & OTH <3 Jag älskar verkligen serier.. Man drömmer sig in i en annan värld när man kollar på dom..

 

Väntar på att min kärlek kommer hem med popcorn så jag kan äta de och dricka pepsi sen gosa ner mig i soffan framför GG :) Sköön kväll!

 

Finns det något godare än nybakade bullar med ett glas mjölk?

Fick ett tips idag av en arbetskamrat ifall jag var rastlös och inte hade något att göra.. Rastlös jag? Det är bara förnamnet, klättrar snart på väggarna. Han rekommenderade i alla fall www.swefilmer.com där man kan kolla på filmer och serier med svensk text utan att ladda ner. Han räddade min dag för nu kan jag kolla på ONE TREE HILL! Så som jag längtat :)

 

Jag hatar att man inte kan sova när man får sova och att man kan sova när man inte får sova. Varför? Det är ju nu som jag ska vila upp mig!

 

Blev ledsen i ögat när jag insåg att det inte fanns några havregryn hemma, jag som ville ha negerbollar :(

 

 

 

Allt går så mycket bättre om man har saker att se fram emot och det har jag verkligen sett till att jag har. Nästa vecka har vi ju semester, ska bli så skönt! Sen jobbar vi ända fram till vecka 33 då vi får gå på semester, väldigt sen semester. Men jag tycker att det är skönt. 21/7 är det Gyllene Tider i Örebro. 17/8 åker jag och <3 till Samos i en vecka. Sen i höst, närmare bestämt 15/11 är det NICKELBACK i Göteborg. Så himla grymt!! Dessa små saker att se fram emot gör livet mycket lättare.

 

Tiden går verkligen fort.. Det har redan gått fyra månader sen jag och Magnus träffades "första" gången på riktigt. Vi har ju känt varandra genom jobbet men aldrig umgåtts utanför.. Men sen den dagen, lördag den 17/11, då jag gick och kikade på teatern dom spelade så har vi knappt vart ifrån varandra. Det kändes bara WOW!! Men den 7/12 bestämde vi oss för att bli "offentliga"¨. Men det känns som igår, det går så jäkla fort! Men livet är för himla underbart, kan säga att det leker!

 

 Zakyntos 2012

 

 

 

 

Kan vi spola tillbaka tiden sisådär 10 år? När jag hade mitt bästa fotbollsår i ÖSK. Vill uppleva glädjen & känslan igen! Jag hade en känsla för ca två månader sen att detta kunde bli en minst lika bra säsong. Har ju haft uppehåll i fyra år ca pga. knäskadan.. Men nu kändes det som om jag var på väg tillbaka. Att få snöra på sig fotbollsskorna och lira tillsammans med helt underbara tjejer det är GLÄDJE på hög nivå för mig! Jag blir en helt annan person när jag får på mig fotbollsskorna, jag blir så oerhört glad och skrattar åt allt. Åh, jag ville så gärna spela fotboll denna säsong. Det kändes ju så himla bra!! FAN FAN! Men livet har sina med & motgångar, just nu är det motgångar.

 

Lördagens träningsmatch slutade inte som jag riktigt hade tänkt mig.. Det slutade med en eftermiddag på akuten och första ambulansturen för mig. Jaa, vad ska man säga, min kropp är inte gjord för fotboll! Det var en löp boll som jag och en ur det andra laget sprang på, axel mot axel. Stannade till lite, gjorde nog en liten vridning sen kan ni tänka er en hög med torra kvistar som ni trampar på, så lät det i mitt knä. Sen minns jag att jag låg och skrek, smärta! Jag tänkte direkt det värsta, nu är det helt sönder mitt FRISKA KNÄ! De är inte det knät som jag har operera alltså.. Det visade sig inte vara någon skelettskada, skönt. Men dom kunde inte se om det hade hänt något med korsband, ledband eller menisken så ska på återbesök igen..

Men den lilla glädjen som finns nu är ju att det känns bättre, fast inte bra. Går faktiskt OK att gå framåt, men i sidled och vd vridningar känns det inge vidare. Hoppas bara att det är en rejäl "stukning" av knät eller ett uttänjt ledband å inget värre. Men det visar sig...

 

Så nu är man hemma från jobbet denna vecka å nästa vecka har man semester. Skönt. Tanken var ju att vi skulle ner till Ullared på måndag, tror dock inte det blir något av det eftersom jag får så jäkla ont när jag går och står för mycket.. Så att traska runt på Ullared är nog inte optimalt.. Får vi ta en annan gång istället. Vi får njuta utav ledigheten, sovmorgon och bara ta dagarna som dom kommer, jag & min älskade prins! <3

 

Fotboll är världens roligaste sport!

 

 

Jag vet knappt vart jag ska börja? Har så mycket saker som snurrar i mitt huvud så jag känner att jag skulle behöva skriva av mig lite..

 

Jag lever i något slagts lyckorus. Är så oerhört glad, lycklig och kär. Mitt liv har verkligt tagit en helomvändning. För ca tre månader sen så hände det som jag egentligen inte trodde skulle hända, trodde faktiskt inte vi skulle bryta upp. Gå ifrån det trygga som vi hade. Men jag ångrar inte ett sekund. Livet rasade dock samman, vad skulle jag göra nu? Ska jag bo själv, jag som aldrig bott själv i hela mitt liv? Första veckan var tuff, inget fungerade riktigt. Var så mycket på jobbet & det privata planet som hände. Det var helt fel tid att gå igenom detta. Jag började planera, jag skulle nu göra det som jag aldrig riktigt gjort, tänka på själv. Bara göra det som föll mig i smaken utan att behöva passa upp på någon annan. Hade planer på att åka till USA och plugga. Men livet blir inte riktigt som man tänkt sig.. Jag mötte kärleken snabbar än vad jag tänkt mig, men jag föll på engång & är nu lyckligare än vad jag någonsin vart.

 

När allt detta hände med uppbrott & flytt så var det som en sten togs bort från mig, Jag kände mig lättare och jag har blivit en mycket gladare person som är mer fylld med energi. Men allt kan inte alltid vara en dans på rosor. I samband med att jag mötte kärleken så upptäckte jag en ny sida hos mig själv. Det är inget jag är stolt över, verkligen inte. Men jag känner att jag behöver skriva av mig. Hur kan man avsky en person som man aldrig mött? Hur kan man känna sånt hat till en person som man bara har fått beskriven för sig? Jag känner just såhär, så fort jag ser namnet, hör namnet, ser en bild eller något minsta ljud om denna person så blir jag som en helt annan person. Jag fylls av hat & ilska. Jag kommer att få lära mig och leva med detta lr försöka göra något åt saken. Jag känner bara, radera människan! Jag känner verkligen inte igen mig själv, jag är inte såhär det är inte jag.. Har tänkt att om jag kanske träffar personen och skaffar mig en egen uppfattning, kommer det kanske att hjälpa. Men alla tankar & känslor kommer aldrig att försvinna. Dom sitter i väggarna.

 

 

 

 

 

Hej!

 

Tänkte ta tag i det här med att blogga igen. Kommer inte bli en daglig uppdatering. Mest när jag känner för att skriva av mig. Och då kan det bli väldigt omsammanhängande. Skriver det som ploppar upp i hjärnan och ibland kan det bli galet, för mycket & för utlämnande.. Men det är jag, sån som jag är. Ibland måste man bara få skriva ner tankar, funderingar, idéer..

 

Så vill du läsa, läs. Vill du inte, återkom inte då ;)

 

Love