Som jag har nämnt i ett tidigare inlägg så såg jag en ny sida hos mig själv när jag träffade Magnus. En sida som jag verkligen inte var stolt över. Den kallas svartsjuka. Det måste vara den värsta sjukdomen för ingen mår bra av att känna den. Jag började "hata" (jag vet att hata är ett väldigt starkt ord, men det var vad jag kände) en person som jag aldrig träffat, som jag aldrig sagt ett ord till, en person som jag bara hört folk prata om. Jag klarade inte utav att varken se eller höra namnet. När jag såg ett sms, en facebook uppdatering så kokade jag. Jag ville bara att denna människa skulle raders från våra liv. Det låter tufft, men det var precis så som jag kände. Men jag har nu insett att denna person inte är något hot. För jag vet att personen jag lever med skulle aldrig göra något för att såra mig & jag skulle aldrig göra något för att såra han. Det är ju mannen i mitt liv!

 

Jag levde ju tillsammans med Anton i åtta år och vi skildes som vänner. Vi pratar & det händer att jag nämner han också här hemma. Det är ju min vän. Så varför skulle han inte kunna prata med/om sin vän utan att jag bli arg? Jag känner inte denna svartsjuka längre & det är jag glad för. Jag skulle bra gärna vilja träffa denna person och skaffa mig en egen uppfattning. För vad  så vitt jag vet kommer vi leva rätt så nära varandra..