Tiden bara rusar fram.. Det har gått två veckor sen jag pajade knät. Har varit inne och kollat upp det igen och läkarna TROR det är menisken eller korsbandet som är trasigt.. Eftersom jag är lite utav en trasig person som haft det mesta av alla skador så känns det mer som en meniskskada. Å det är skönt, för det är lätt fixat. Men jag börjar också känna en liten oro eftersom det "viker" sig ibland.. Och det är inte okej, för då är risken att det kanske är korsbandet iaf.. Ne, ska sluta spekulera och hoppas att MR  som jag väntar på säger att det inte är något.. Men denna svullnad får gärna gå ner. Ska iaf jobba imorn för första gången på två veckor. Hur ska det gå? Jag som får så jäkla ont om jag står och går för mycket? Men kan inte ligga hemma och tycka synd om mig själv för att jag är så jäkla klantig..

 

Veckan som har gått har Magnus och jag haft semester, hur skönt som helst. Känns som vi fart å flängt mest hela tiden. Men det är väl det man ska göra. Har varit en helt underbar vecka i alla fall. Men nu laddar vi för verkligheten och vardagen igen. Skönt att komma in i rätt matrutiner igen, för fy sjutton vad jag ätit denna vecka. Behöver inte äta på ett år nu!

 

Det finns en sak som jag vill just nu och det är att hitta en lägenhet tillsammans så vår framtid kan börja! :) Fort fram? Vi brukar prata om det, men när du har träffat personen som har allt du någonsin drömt om så finns det ingen tvekan. Funkar det inte så funkar det inte.. Han är min bästa vän, min pojkvän, mitt allt! Mannen i mitt liv <3

Allt känns just nu så jäkla bra. Om man bortser från denna jävla mensvärk som gör att jag skulle kunna dö!!