För sex månader sen gick jag runt och var lite nervös över vad som skulle hända denna dag. Det var en härlig pirr känsla. Men inte hade jag en aning om att det skulle sluta som det gjorde, en börja? Hur man nu ska se det.. Sprang runt här hemma i mjukiskläder & det feta håret i en stor knut mitt på huvudet. Klockan var runt två och det ringde på dörren, vi hade bestämt att han skulle komma förbi och säga hej. Kollade lägenheten sen tog vi plats i soffan och pratade, å uj vad vi pratade. Det är så lätt att prata med han, det kändes så naturligt bra. En riktigt härlig känsla. Jag blev glad inombords. Han var tvungen att åka och jag tog mod till mig och snodde en kram. Blev alldeles varm inombords, detta hade jag velat gjort länge. Känna han. Har alltid blivit glad i hans sällskap & känt att den där killen skulle jag vilja krama! Och nu fick jag det. Jag var glad & såg fram emot kvällen som skulle komma.

 

När han åkte började mina förberedelser inför kvällen. Det var kvällen då jag skulle gå på teater. Han hade lovat mig att jag skulle få skratta & det behövde jag. Och så som jag skrattade, det var så kul & jag var så glad. Efter föreställningen så väntade jag på att han skulle byta om så skulle vi bege oss till ett trevligt uteställe & ta ett glas. När han kommer där ner för trappan så blir jag så varm, han är ju riktigt snygg. Väl på det trevliga utestället så tar vi in ett varsitt glas. Hans kompis kommer och stämningen är på topp. Det rullar in mer vänner och vi beger oss tillsammans med dom till ett annat uteställe. Natten kommer & tröttheten lik så. Vi beslutar oss för att gå hem till han.

 

Så nu sex månader senare sitter jag här kärare än jag någonsin varit. Jag är så lycklig, så glad att jag fått möjligheten att träffa denna underbara kille. Min kille, min blivande sambo! Jag älskar dig Magnus Lind!

 

Så i sex månader har vi varit oskiljaktiga från första dagen vi träffades. 17 november 2012.

 

Magnus hjärta Ida sjunde december tvåtusen tolv <3  kärleken till dig är obeskrivlig